Ingen har väl missat den - reklamfilmen med Zlatan. Just nu rullar den på TV4 och på YouTube har den haft typ en miljard visningar. I alla fall 3 108 916 klockan 21:17 på fredagskvällen. Gissar att vi är några som suttit och känt efter, kanske skulle köpa en Volvo ändå? Eller lite av skammens rodnad på kinderna när Zlatan får syn på kronhjorten där uppe på kalfjället. Kineserna har nog inte koll på den skandinaviska faunan. Låt oss hoppas det för Volvos skull. Eller så spelar det ingen roll. Han är ju frän som en superhjälte den där grabben. Du får gärna tycka att jag är fånig som tycker det för det är jag. Jag har ett löjligt onyanserat sätt att se på Zlatan Ibrahimovic. Ungefär som en femåring. Men om vi bortser från det och dessutom förbiser med att det är en reklamfilm för en bil och för Zlatan själv, så kan vi nog enas om att han har ett rätt schysst steg där han älgar fram med bössan genom snön. Han flyter liksom fram. Snöpuls är ingen lek. Just därför kan filmen få fungera som lite inspiration just nu när löparsäsongen verkligen är nere på den absoluta nollpunkten. Tror nästan jag ska ut och testa lite snöpuls själv i helgen. Någon som är på? Alltså: slappna av och se filmen som en inspirationsrulle för vinterlöpning. En annan iakttagelse är att löpning verkligen verkar ha slagit i genom så totalt nu att den fungerar både i de mest kommersiella sammanhang och de smartaste av popkulturella. Min kollega Therese gjorde mig uppmärksam på Timbuktus nya musikvideo i dag. Och vad gör karln - han springer förstås. "Jag tänkte på dig när jag såg den" sa Therese. Tack, säger jag. Ännu mer inspiration en helg som den här. Alltså: spring som Zlatan med Timbuktu i lurarna.
Vi möts igen! Ett av många möten på jobbet. I det här fallet intressant.
Mediebranschen är gamnackarnas paradis. Vi sitter ner och stirrar in i våra skärmar medan magarna surnar till av kaffet. Somliga tycker att det är så det ska vara. Jag är inte en av dem. I dag har jag själv suttit ned från 10 till 16.30 med undantag för ett par bensträckare med kaffe och en lunch. Ärligt talat, jag är öm i röven. I övre delen av sätesmuskulaturen för att vara exakt. Jag brukar ju stå när jag jobbar och har otränat sittfläsk. Just nu står jag vid köksbänken och skriver. Bra mycket bättre än att nöta på arslet ännu mer. Ursäkta uttrycket. Visst kan den här lilla klagovisan verka som ett riktigt i-landsproblem? Precis så är det. Faktum är att vi i den stillasittande världen tar knäcken på oss. Att sitta är farligt. Inte bara för soffpotatisar, utan även om man motionerar ofta. Skiten påverkar hjärtat och kärlen. Sitta är som att röka och kröka. Själv upplever jag det som att jag ruttnar inombords när jag sitter för länge. Jag vill ligga, stå eller vara i rörelse. Michel Mosley, 5:2-gurun ni vet, tar upp stillasittandet i ett avsnitt i programserien i Medicin med Mosley i SVT. Ska stå och se det. Trots riskerna är sittandet en icke-fråga för de allra flesta. Inte minst för våra arbetsgivare. Sittandet är bara en fråga om det är kopplat till musarm, gamnacke eller nåt sådant. Att det är skadligt för hjärtat är inte ens en bisak. Själv vill jag inte kritisera min egen arbetsgivare för att jag får sitta en hel dag och delta i ett intressant seminarium. Däremot är det synd att vår sittande livsstil på jobbet inte ens är föremål för diskussion. En annan sida av saken är att vi också förlorat vår friskvårdstimme. Ärligt, det gör mig nästan ledsen. Jag brukade förlänga lunchen och få in ett eller ett par sköna träningspass i veckan tack vare den där timmen och höjde på så vis min prestationsförmågan både i spåret och på jobbet. En snabb runda på lunchen sköljer bort stresshormonerna. Jag brukade komma tillbaka till skrivbordet full av ny energi. Men timmen kostade ju pengar och drogs in. Vad kostar rehabiliteringen av en medarbetare efter en hjärtinfarkt? undrar jag. En tanke, som kan verka lite knäpp, är att vi kanske borde ta till oss idén om Walk and Talk. Allvarligt talat, jag är ett stort fan av arbetsplatser som tar promenader när de har möte. Ser det som en skön grej och inte ett skämt. Med tanke på all tid vi lägger på jobbmöten skulle vi bli riktigt spänstiga. Så här gör mina kollegor på en annan avdelning i huset - föregår med gott exempel.
Ute faller snön vit och fin. Vem tänker på löpning nu? Skidåkning ligger närmare till hands. Har själv varit ute två svängar i veckan. Vare sig tekniken, glidet eller spåret gladde någon. Toppade med en lätt förkylning och kan lova att det var tungt. Men kul. Framåt mars sitter kanske skatetekniken tillräckligt, så att jag åtminstone slipper skämmas. Men visst, snö och snö. Jag har samlat på mig en hel bunt twittrare på mitt nya Twitterkonto och där finns några riktigt fina lopp. Att följa uppdateringarna är inspirerande. I dag levererade även Daniel Knabäck (tackar!), AD på Accidens, den nya versionen av End of Season Trail-loggan som är olivgrön 2014. Den kommer bland annat att synas tillsammans med de andra loppen i Sundsvall Trail Tour på banderoller på några väl valda platser i Sundsvall. De kommer att hängas upp i god tid före mars. Tills vidare bjuder jag på en bild från Södra berget, som det var strax innan snöovädret drog in i torsdags.
Pascal Brisson, rektor på Internationella engelska skolan
i Sundsvall, föregår med gott exempel.
Känner att jag bara måste lägga upp den här bilden och kommentera den. Mannen med glasögon är rektor på Internationella engelska skolan i Sundsvall, Pascal Brisson. Bara grejen, som sådan. Har ni tidigare stött på en rektor som bjuder in till att ta en joggningsrunda så här? Inte jag. Jag hade i och för sig blivit lika glad av affischen om han bjudit in till något annat. Jam i skolorkestern eller nåt. Bara att bjuda in till umgänge är ett kul alternativ till det vanliga, som ju oftast är ingenting. Nu är jag dessutom sugen att hänga på. Att ta en löparrunda med rektorn och ett gäng andra klockan 16 en måndagseftermiddag i snö, regn eller sol. För vädret spelar ingen roll. Det håller jag verkligen med om.
Förstår att många törstar efter att få veta, eller inte. Tänkte i alla fall berätta att efter att ha fått punktering två dagar i rad på väg till jobbet så har jag nu lyckats ta mig dit lika många dagar i rad med all luft i behåll. Och rätt klädd och med material som håller är ta mig sjutton cykling bäst på vintern. Så det så. Jag bjuder på den här stämningsfulla bilden från Badhusparken i Sundsvall bara för att understryka att det verkligen är sant. Julstämning som gör mig cyklig.
De kommunala cykelpumparna är jättebra. Särskilt när de fungerar.
Har cyklat varje dag till jobbet 2014. Två resor tur och retur. I dag fick jag punka. Körde antagligen över några rester av nyårsfirandet på väg till jobbet. Glömde plånboken också. Fick låna en hundring av en arbetskamrat till en ny slang. Bytet gick bra, men jag saknade pump och tog en promenad till närmaste kommunala pumpstation. För mig var det första gången i nöd och då funkade den förstås inte. Allt går inte alltid som det ska. Aja baja. Felanmäler i morgon Sundsvalls kommun.
.JPG)
.jpg)