Bob hund och löpning - revolution på gång

Löpning och Bob hund har kanske inte något solklart samband. Möjligen är jag själv en snedkoppling mellan dessa storheter. Jag har följt bandet på distans sedan mitten av 1990-talet. Ramlat in på några konserter, omfamnat det under perioder, glömt bort det under andra. Så på konserten på Pipeline i Sundsvall igår föll allt på plats. Jag var lika svettig som efter en löprunda när bandet klev av scenen och vi vacklade ut ur mörkret medan resten av publiken försökte klappa och stampa fram fler extranummer. Jag kan bekräfta att Bob hund är Sveriges bästa liveband. Att allt rörde sig under spelningen. Kroppen, tankarna och känslorna. När jag sprang i morse tänkte jag intensivt på att jag måste berätta om det. För Bob hund har en lösning. Att vi är fallet, knepigheten som bandet har ett alldeles eget sätt att dyrka upp. De är verktyget vi kan använda för att plocka de onda blommor, som blommar i vår tid. Nu är det slut, nu får det räcka. Rean på våra själar är över. I mer än två decennier har Bob hund utvecklat sitt koncept, sitt konstprojekt förklätt till popmusik. Thomas Öbergs texter, hans förmåga att träda fram i utrymmet mellan scenen och publiken, ta våra händer och leda in oss där, in i Bob hunds värld, det är, vad ska jag säga, en stor upplevelse. Nästan en passagerit, en transcendens. Förra veckan hade jag möjligheten att intervjua Thomas Öberg. Han är ett geni. Du kan lyssna på hela intervjun genom att klicka här eller på klippet högst upp.  eller här för att läsa intervjun på ST.nu. Thomas Öberg berättar om vad som är drivkraften bakom bandet. Samhället har blivit mer som en Bob hundtext, säger han. Nervöst, oroligt för hur det ska gå, men också redo för lösningar bortom de schablonartade. Bandets drivkraften har alltid varit att kanalisera den framvällande frustrationen i musik istället för förvirring. Kanske är det en revolution på gång? tänker jag. Bob hund är på många sätt mer relevant än någonsin. Efter åratal av framväxande hat och ett samhälle där den ogrundade rädslan för andra börjat få fäste erbjuder de plötsligt en lösning, eller rättare sagt, så är vi plötsligt öppna för lösningen. Tiden är mogen. Något bortom det schablonartade är på väg att växa fram. Efter konserten bytte jag några ord med en bekant till en bekant, som upplevde samma sak som jag. Att Bob hund aldrig varit bättre. Allra bäst var tolkningen av Bob Hanssons dikt om flykt, som jag inte kan namnet på. Jag slöt mina ögon. Pipeline är ingen magisk plats, utan en rockklubb. Men just då var det mörka, fuktiga och trånga utrymmet just det, magiskt.  
Läs ST:s recension här:

Jakten på en bild

Jan Westerberg, ohotad etta.

Att inte springa kan vara en utmaning det också. Jag och min dotter åkte runt på cykel för att försöka ta några bra bilder på Stenstansloppet. Vi lyckades åtminstone med den på Jan Westerberg på upploppet. Han var förstås ohotad. Att han för några år sedan var en av Sveriges bästa löpare på 3000 meter hinder är fortfarande tydligt. Han saknar helt enkelt tillräckligt bra motstånd i Sundsvall på distanser upp till 10 kilometer, åtminstone när kusinerna Svanebo gör något annat än springer. Bilden på loppets fyra, Gebremeskel Elias, en av Internationella löpargruppens sex löpare i tävlingen, där han jagar hack i häl på duktige ultralöparen Johan Reunanen, som vann Borlänge Ultra 6-timmars i våras, är också okej. Gebremeskel klagade på ont i baksidan av låret, en smärta som kom precis där i Stadsbacken. Jacob Reunanen ångade i sin tur på lika besinningslöst som vanligt.

Gebremeskel Elias och Jacob Reunanen.

Många verkade nöjda efter loppet, som sticker ut med sin lite udda distans (7,5 km). 440 deltagare blev det till slut. En löparfest inramad av folkvimlet under Stenstansdagarna är vad det blev. Vädret var lika strålande under tävlingen som skyfallet sedan var blött under prisutdelningen, då ST:s 175-årskalas med den 175 meter långa jubileumstårtan regnade bort. Två tips till arrangörerna inför nästa upplaga:

• Bredda banan strax efter starten så att löparna slipper Vasaloppsträngseln på sin väg ut från Inre hamnen.
• Skippa kroken vid Kulturmagasinet, som många verkade tycka var onödig. Om banan är 7,5 eller 7 kilometer spelar mindre roll. 

Själv tackar jag för underhållningen. Jag tror att många Sundsvallsbor delar den positiva känslan med mig (eftersom jag stod över tävlingen  kompenserade jag med intervaller i slalombacken på Södra i dag, med stavar i händerna apropå Vasaloppet).

Svanebo har många skäl att skratta - Stenstansloppet blir riktigt bra

420 föranmälda och en knippe efteranmälningar gör att Stenstansloppet kan nå upp till fina 500 deltagare när det är dags för start klockan 11 på lördagförmiddag.. Då måste alla stjärnor stå rätt på himlen. Faktum är att som lotteri är vinstchanserna också riktigt goda för den  som hoppas på att vinna den nya bilen på sitt startnummer - en rätt fet mask att locka deltagare att nappa när allt kommer omkring.

Att Andreas Svanebo skulle lägga en bana som är en sämre kopia av Broloppet? När det från början var tal om att dra Stenstansloppet över Sundsvallsbron var vi några som undrade. Så fick vi se resultatet och alla farhågor kom på skam. Vår egen trailkung har ritat upp en riktigt fin stadsrunda över 7,5 kilometer som kommer att avgöras på några av mina egna favoritstråk genom stan.

Här är en länk till Stenstansloppets sida:

Det blir spännande att se täten springa in på stigen som tar vid där Ludvigbergsvägen slutar vid foten av Norra berget. Om inte Janne Westerberg, IFK Umeå, ska stå där som vinnare igen bör nog hans närmaste konkurrenter vara i rygg på honom just där. Loppet kommer nämligen att starta i högsta möjliga fart för att sedan vika av uppför Stadsbacken och vidare längs med Ludvigsbergsvägens slakmota. Det troliga är att Westerberg går stenhårt i det partiet.Resten är förhållandevis lätt löpning.

Här försvinner Ludvigsbergsvägen in i den lummiga grönskan vid foten av Norra berget - en stig som någon skämtgare valt att kalla Tommy Lindströmsväg och dessutom fått präntat på en gatuskylt. Fråga mig inte varför den gamla kriminalaren fått en egen stig uppkallad efter sig.  Här är kan loppet avgöras i morgon. Orkar någon hänga på Jan Westerberg som antagligen kommer att gå stenhårt i uppförsbacken från Norrporten arena? Har Gebremsekel Elias häng så blir det en kul fajt.

När löparna väl är ute på stigen får de inledningsvis andrum i den svaga utförslöpan. Sedan bär det av uppåt igen i ett par korta, men rätt branta knixar. När löparna ramlar ut ur klorofyllen på andra sidan så är det utför igen. Där lär det gå undan i utförslöpan hela vägen ned mot den fantastiskt fina strandpromenaden utmed Selångerån fram till mål i Inre hamnen.

Här går banan in på strandpromenaden efter Selångerån. Här kommer det att gå undan.

Gebremeskel Elias och Janne Westerberg.

Jag träffade på Andreas Svanebo när jag hämtade ut några nummerlappar på Northcar i dag. Han såg ut att ha arbetat hårt på sistone. Att arrangera ett lopp har sina sidor. Men nöjd och glad verkar han i alla fall. Övertygad om att det här blir en snabb tävling. Dessutom går ju flera kilometer av banan genom folkvimlet på stan. Skön inramning där. Själv hoppas jag att han även lyckas få med några av stans fixstjärnor på banan. Det vore ju förbaskat kul att se en Charlotte Kalla eller Johan Olsson släntra in. Eller varför inte Svanebos egen kusin, Anders. Ett tag ryktades det också om att IFK Umeås Andreas Fahlén skulle vara med, men honom verkar ljumskarna ha satt stopp för. Då återstår Janne Westerberg som favorit, även om jag själv håller tummen för Gebremeskel Elias, 19-åringen från Bredsand, som tränar med Internationella löpargruppen varje onsdag. Den här banan passar verkligen honom. Med närmare 500 på startlistan är det också i huvudsak ett breddlopp, helt planenligt. Själv avstår jag löpningen på grund av en lättare förkylning.
Men grattis alla ni andra! Det här blir en fin tävling.